Leidon leidon leidon. På allt. Jag fick i helgen och igårkväll gömma undan all min leidon p.g.a hockey. Men back to normal nu, och vardagen kommer ju på en väldigt snabbt. Det är för mycket nu. Motgång efter motgång. På jobbet, såväl som i det personliga livet. Jobbets motgångar vill jag inte diskutera officiellt, men det tynger mig också. De vardagliga äckligheterna är värst. Att hela tiden påminnas om något man vill bli av med och glömma. Som att minst en gång per vardag måsta se människan som förstörde mitt förhållande. Eller liksom, förstörde mig. Hela jag. Allt jag hade byggt upp, allt hopp, allt självförtroende - som jag hade jobbat med sedan lågstadiet... Kämpat. Sen jag var liten, har jag kämpat. Och sen kommer de in en jävla egoist och ba. BOOM. Och. Allt. Sköts. Ner. På. En. Jävla. Sekund. Jag är förstörd, och har så varit i jävligt många månader.
Bara orkar inte.
Vi hörs.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar