Nästan så man får lite Vasalängtan. Apberget, I miss you all!
VAASAN SPORT <3
Visar inlägg med etikett Vaasan Sport. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Vaasan Sport. Visa alla inlägg
måndag 1 december 2014
måndag 15 september 2014
"Vad betyder Sport för dig, Sarah?"
Bland de första frågorna Nicke ställde mig i Veckoslutskommittén (länk här, fr.om. 23.00) var "vad betyder Sport för dig" (vad gör Sport så speciellt för dig). Just då fann jag inga ord och svarade väldigt flummigt p.g.a too many tankar kom upp i mitt huvud, så jag tänker jag måste gottgöra det, här och nu.
Sport betyder allt för mig. Jag flyttade 400 kilometer hemifrån när jag var 16. Skolan och orten var ingen slump, eftersom jag ville till Vasa p.g.a endast en sak: Vaasan Sport. Det hade inget att göra med studier, släktingar eller vänner. Utan det var ishockey. Rakt igenom, bara hockey. Kände ingen i Vasa när jag flyttade hit, men samma dag jag landade i Vasa var jag i Vasa Arenan och visste att jag var hemma. För första gången i mitt liv, var jag HEMMA. Främmande känsla för mig. Det var början på något nytt, jag kände det.
De har varit jobbiga år i Vasa, studera var inte alls riktigt min grej. Jag fick aldrig särskilt många vänner (en endaste bra vän, och en annan vän på ett helt annat sett) och studierna passade inte mig särskilt bra. Jag trivdes inte i skolan, egentligen ville jag bara försvinna. Jag passade inte in alls. Enda platsen jag trivdes på var i ishallen. Jag trivdes så bra att jag stannade kvar i Vasa, enbart p.g.a Sport. Jag har varit deprimerad, krossad och ledsen största delen av mina år i Vasa. Jag kände inte glädje (eller så många andra känslor över huvudtaget) under en lång lång tid - förutom då jag fick se Sport spela. Då kände jag plötsligt en hel massa känslor.
Det är inte bara hockey för mig, det är gemenskap och helt enkelt en livsstil. Jag har inte koll på hur många matcher det blivit, men under alla år jag bott i Vasa har jag missat endast en hemmamatch och zero bortamatcher med Red Army. Plus några andra spontantrippar i bilen till Joensuu, Åbo o dyl. då Red Army ej ordnat resa. Vill inte ens räkna hur många tusenlappar som gått åt detta - allt för många för att passa min studerandebudget. Men det har varit värt varenda jäkla cent (av studielånet :D)
Så på frågan, vad betyder Sport för mig borde jag har svarat:
Allt. Precis allt. Det är och har varit HELA mitt liv, väldigt länge. Jag är inte jag utan Sport.
Och så då känslan när pucken släpptes och Sport spelade sin första ligamatch på Kopparön, på 38 år. Ja, då kom det kanske en tår i ögat. Samma när målen kom, man blev hes på en millisekund och man kände att det vattnades i ögonen. Jag kan inte ännu fatta att det är sant, det här. Vi är i ligan. Vi är där nu!
Sport betyder allt för mig. Jag flyttade 400 kilometer hemifrån när jag var 16. Skolan och orten var ingen slump, eftersom jag ville till Vasa p.g.a endast en sak: Vaasan Sport. Det hade inget att göra med studier, släktingar eller vänner. Utan det var ishockey. Rakt igenom, bara hockey. Kände ingen i Vasa när jag flyttade hit, men samma dag jag landade i Vasa var jag i Vasa Arenan och visste att jag var hemma. För första gången i mitt liv, var jag HEMMA. Främmande känsla för mig. Det var början på något nytt, jag kände det.
De har varit jobbiga år i Vasa, studera var inte alls riktigt min grej. Jag fick aldrig särskilt många vänner (en endaste bra vän, och en annan vän på ett helt annat sett) och studierna passade inte mig särskilt bra. Jag trivdes inte i skolan, egentligen ville jag bara försvinna. Jag passade inte in alls. Enda platsen jag trivdes på var i ishallen. Jag trivdes så bra att jag stannade kvar i Vasa, enbart p.g.a Sport. Jag har varit deprimerad, krossad och ledsen största delen av mina år i Vasa. Jag kände inte glädje (eller så många andra känslor över huvudtaget) under en lång lång tid - förutom då jag fick se Sport spela. Då kände jag plötsligt en hel massa känslor.
Det är inte bara hockey för mig, det är gemenskap och helt enkelt en livsstil. Jag har inte koll på hur många matcher det blivit, men under alla år jag bott i Vasa har jag missat endast en hemmamatch och zero bortamatcher med Red Army. Plus några andra spontantrippar i bilen till Joensuu, Åbo o dyl. då Red Army ej ordnat resa. Vill inte ens räkna hur många tusenlappar som gått åt detta - allt för många för att passa min studerandebudget. Men det har varit värt varenda jäkla cent (av studielånet :D)
Så på frågan, vad betyder Sport för mig borde jag har svarat:
Allt. Precis allt. Det är och har varit HELA mitt liv, väldigt länge. Jag är inte jag utan Sport.
Foto: Samppa Toivonen
Och så då känslan när pucken släpptes och Sport spelade sin första ligamatch på Kopparön, på 38 år. Ja, då kom det kanske en tår i ögat. Samma när målen kom, man blev hes på en millisekund och man kände att det vattnades i ögonen. Jag kan inte ännu fatta att det är sant, det här. Vi är i ligan. Vi är där nu!
fredag 12 september 2014
Vaasa calling
Så, var det dags att lätta hjärtat. För schakki, jag e förstörd. Jag är inte jag. Längre. Det blev inte som jag ville. Jag blev krossad, jag gick med på att bli krossad. Jag såg mig själv krossas. Jag va nog blind. Det skulle vara anorlunda, men allt var bara en fet lögn. Egoister finns det gott om i denna stora värld. Vissa saker borde ta slut innan de ens börjar. Mer än så kan jag inte säga just nu.
Passligt nog så ska jag till Vasa imorgon. Första ligamatchen i Vasa på 38 år. Sinnessjukt vad jag är taggad. Har blivit bjuden till Yle-studion på Brändö och ska vara med i Veckoslutskommittén också. Cirka 12:15 kommer ni få höra mina och Snellmans åsikter om Sporttis. Jei. Kommer svimma typ.
Passligt nog så ska jag till Vasa imorgon. Första ligamatchen i Vasa på 38 år. Sinnessjukt vad jag är taggad. Har blivit bjuden till Yle-studion på Brändö och ska vara med i Veckoslutskommittén också. Cirka 12:15 kommer ni få höra mina och Snellmans åsikter om Sporttis. Jei. Kommer svimma typ.
lördag 30 augusti 2014
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)